Inte ett enda barn ska vara tillfällig gäst i sitt eget land

Det talas om ordning och reda, om kontroll och om att “städa upp”. Men när politiken
börjar handla mer om att visa handlingskraft än att visa medmänsklighet – då är vi
farligt ute. Tidöregeringens linje gällande utvisningar har allt oftare glidit från
rättsstatlig prövning till en symbolpolitik som helt tappat fokus på individen. Och det
är inte värdigt ett land som jag vill kalla ”Mitt Sverige.”
Det gör ont ända in i hjärteroten när vi i nyhetsflödet dagligen möts av skildringar från
en vardag som ingen av oss egentligen varken vill kännas vid eller förknippas med.
Inte för att migration är en enkel fråga, det har den aldrig varit. Utan för att tonen och
riktningen i Tidöregeringens utvisningspolitik allt oftare saknar det mest
grundläggande - barnperspektivet och den mänskliga kompassen.
Vi har alla ett ansvar, regler ska gälla, beslut ska verkställas. Men det ska finnas en
lika viktig princip: barnets bästa ska väga tungt – inte enbart när vi politiker håller
högtidstal utan i våra verkliga och faktiska beslut, nu ser vi motsatsen. Barn
reduceras till ärendenummer, barn som är uppväxta i Sverige, formade i Sverige,
rotade i Sverige, men behandlas som tillfälliga gäster i det enda land de faktiskt
känner till och kallar ”hemma”…Det är bortom all värdighet.
Jag pratar om barn som går i svensk skola, pratar svenska, som är medlemmar i
lokala idrottsföreningar, firar födelsedagar med klasskamrater, och som plötsligt nu
lever med en klump i magen. Kommer någon och hämtar oss idag? Är det nu jag ska
ta avsked för alltid?
Det är inte definitionen av ordning och reda, det är otrygghet som politiskt verktyg.
När migrationspolitiken förlorar barnperspektivet förlorar den också sin legitimitet.
FN:s barnkonvention är lag i Sverige. Den är inte ett förslag, den är inte en
rekommendation, den är en skyldighet. Ändå ser vi att det nu drivs en politik där
signalvärde väger tyngre än barns anknytning, hälsa och framtid.
Socialdemokratin tror på ett starkt samhälle – och ett starkt samhälle mäts i hur vi
behandlar de mest sårbara. Inte hur hårda vi kan vara, utan hur rättvisa vi kan vara.
Det är fullt möjligt att ha en reglerad migration och samtidigt försvara barns trygghet.
Men det kräver politiskt mod, och inte en tävlan i vilket parti som ”tar hårdast tag”.
Det finns också en djup samhällsrisk här. När barn rycks upp ur sina sammanhang
skapar vi inte ordning – vi skapar sår, trauma, misstro och splittring.
…Den som tror att detta stärker Sverige misstar rädsla för styrka.
Vi ska ha en migrationspolitik som är fast, rättssäker och hållbar, men den måste
också vara mänsklig. Barn ska ALDRIG bli brickor i ett politiskt spel. Barn är inga
”problem” som ska avlägsnas, de är människor – de är vår framtid. De är barn och
unga som ska skyddas.
Ett land som glömmer det tappar mer än sin politik. Det tappar sin själ.
//Erika Howcroft
Bildningsnämndens 2:e Vice Ordförande