Den 8 mars avgörs inte i tal – utan i budgeten

8 mars är inte en symbolisk dag. Det är en påminnelse om makt.

Jämställdhet avgörs inte i högtidstal. Den avgörs i siffror. I prioriteringar. I budgetrader.

I Örnsköldsviks kommun styr idag en borgerlig minoritet – med stöd av Sverigedemokraterna. Det innebär att kommunens riktning formas av en politik där återhållsamhet och skattesänkningar väger tyngre än långsiktiga investeringar i välfärden.

Det är ett politiskt val.

Och det valet är inte könsneutralt.

När äldreomsorgen ska “effektiviseras”.

När skolan förväntas hantera ökade behov inom samma ramar.
När socialtjänsten pressas att göra mer förebyggande arbete utan tillräckliga, långsiktiga resurser.

Då är det kvinnodominerade verksamheter som får bära bördan. Det är kvinnors arbetsmiljö. Kvinnors hälsa. Kvinnors ekonomiska trygghet.

Vi vet hur det ser ut: hög sjukfrånvaro, deltider som biter sig fast, en arbetsbelastning som inte går ihop med ambitionerna.

Samtidigt vet vi att det finns ett alternativ.

Vi socialdemokrater har lagt en budget som prioriterar välfärden. Som stärker äldreomsorgen, skolan och socialtjänsten i stället för att pressa dem ytterligare. Som ser heltid som norm och bättre arbetsvillkor som en investering – inte en kostnad.

Det är skillnad på att tala om trygghet och att finansiera den. Det är skillnad på att säga sig värna jämställdhet och att faktiskt prioritera den.

När Sverigedemokraterna väljer att ge den borgerliga minoriteten makt att styra kommunen, möjliggör de också en budget där jämställdheten får stå tillbaka. För varje budget är en värderingsförklaring.

Och värderingar märks i kronor och ören.

Vi i S-kvinnor accepterar inte att kvinnors arbetsvillkor ska fungera som kommunens ekonomiska stötdämpare. Vi accepterar inte att anhörigomsorgen – oftast buren av kvinnor – ska vara den tysta bufferten när resurserna inte räcker.

8 mars påminner oss om att makt kan förändras.

Den styrande minoriteten är just det – en minoritet. De styr för att de tillåts göra det. För att de får stöd.

Men makt är inte statisk. Den flyttas när människor organiserar sig. När vi röstar. När vi vägrar acceptera att jämställdhet är något som får vänta tills “ekonomin tillåter”.

Så låt 8 mars bli mer än en manifestation.

Låt den bli startskottet för en politisk förflyttning i Örnsköldsvik.

En förflyttning där välfärden prioriteras före skattesänkningar. Där kvinnors arbetsvillkor inte är förhandlingsbara. Där jämställdhet inte är ett sidospår – utan själva riktningen.

För nästa budget är inte skriven i sten. Och nästa val avgör vem som håller i pennan.

Susanne Silverkraft

S-kvinnor Örnsköldsvik

(tidigare Ordförande Gullängets S-kvinnor)