Drömmar och motstånd - 15 år sedan Utöya

Sommardagen den 22 juli 2011 började som vilken dag som helst. Ungdomar hade samlats för att träffa vänner, ingå en gemenskap, diskutera politik och drömma om framtiden. Några timmar senare hade de framtidsdrömmarna förvandlats till ofattbar sorg. Tiden stannade en stund. Bilderna över terrorattentatet på Utöya i Norge spred sig över hela världen och många minns fortfarande var de var när de fick beskedet. Attacken var riktad mot regeringskvarteren i centrala Oslo och mot det norska arbeiderpartiets ungdomsförbunds årliga sommarläger. Där befann sig 560 ungdomar. 69 av dem miste sina liv för högerextrema kulor.

De som samlades på Utöya var inga makthavare. Det var ungdomar med idéer, framtidsplaner och engagemang. Det är precis där demokratin ska vara som starkast. Bland likasinnade som tror att samhället går att förändra till det bättre. Många av dem som befann sig på Utöya hade inte hunnit rösta i sitt första val. Men de hade redan bestämt sig för att ta ansvar för samhället. Ett ansvar som många inte tar.

Det vackra med demokratin är inte att vi tycker lika. Det är att vi inte gör det. Att människor med olika erfarenheter, drömmar och värderingar kan mötas i ett samhälle och argumentera för sin sak utan rädsla för våld och hat. I vår del av världen tar vi ofta demokratin för given. Vi debatterar, röstar och engagerar oss politiskt som att det vore det mest självklara att göra. Men den 22 juli 2011 påminde oss om hur sårbart det kan vara att ta friheten för given. Attacken på Utöya riktades mot politiskt engagerade unga och jag tvekar starkt på att de unga som föll offer för högerextrema kulor någonsin trott att de skulle dö i kampen för ett rättvist samhälle.

Det finns dagar som fastnar i samhällets gemensamma minne. 22 juli är en sådan dag. En dag då unga röster tystades, familjer splittrades och en hel generation fick lära sig hur skör tryggheten kan vara. Terroristens, Anders Behring Breivik, motiv var att straffa Norges dåvarande regeringsparti. Arbetarpartiet. Vårt parti. Som står för rättvisa och jämlikhet.

Det är svårt att förstå hur en människa kan göra så mot andra. Mot medmänniskor i en värld som inte alltid är lätt att förhålla sig till. Speciellt i vår del av världen där vi får chansen att leva ett liv som människor från andra delar av världen bara kan drömma om. Mot ungdomar som hade hela livet framför sig. Som hade drömmar och mål. Som hade tro på framtiden. Ungdomar som hade hoppet och engagemanget att göra skillnad.

Vi ska inte låta politiskt riktade dåd skrämma oss. Vi tänker aldrig lägga oss platt för högerextrema idéer. Tanken på att det finns människor som vill tysta oss och göra oss illa får mig att kämpa för det jag tror på ännu mer. Tron på en värld där utgångspunkten är rättvisa och jämlikhet. Tron på att högerextremismen aldrig mer tar livet av hoppet och av vad som är framtiden. Ungdomligt engagemang.

Idag riktar vi våra tankar till alla familjer och anhöriga som tvingats lära sig leva ett liv utan sitt barn, syskon eller vän. Idag tänker vi extra mycket på ungdomarna som skadades och miste sina liv på Utöya 22 juli 2011.

Edit Holmberg, SSU