Trygga barn bygger starka samhällen

Kristdemokraterna presenterade nyligen sitt skolmanifest med tio förslag som ska
"låta skolan bli skola igen", detta är högst aktuellt att ha vetskap om då
Kristdemokraterna innehar ordföranderollen i Bildningsnämnden i Örnsköldsviks
Alliansens minoritetsstyre. Flera av ambitionerna är goda, alla vill vi ha fler elever
som når kunskapsmålen, bättre studiero och en stärkt lärarroll. Men när man går från
rubriker till innehåll blir det tydligt att Kristdemokraterna lägger ett allt större ansvar
på eleverna, samtidigt som de säger väldigt lite om hur skolan ska få bättre
förutsättningar att lyckas. Det är där vi skiljer oss åt.
Kristdemokraterna vill ersätta eller komplettera skolplikten med en läroplikt. Den elev
som inte når kunskapsmålen ska kunna gå kvar i grundskolan längre, samtidigt som
eleven får en ”skyldighet att anstränga sig". Men här har måste KD ha lite otur när de
tänker, för de flesta elever som lämnar grundskolan utan fullständiga betyg gör inte
det för att de saknar vilja. Många lever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar,
psykisk ohälsa, svårigheter hemma eller har inte fått rätt stöd i tid.
Att då lägga ytterligare ansvar på barnet utan att först säkerställa att samhället gjort
sin del riskerar att skuldbelägga den elev som redan känner sig misslyckad.
Frågan ska inte vara: "Har eleven ansträngt sig?"Fokus ska ligga på om skolan gett
eleven rätt förutsättningar.
KD vill införa ordningsbetyg som bedömer ansvarstagande, respekt och
regelefterlevnad, men skolans uppgift är att bedöma kunskaper. Att börja sätta betyg
på elevers uppförande öppnar för subjektiva bedömningar. Två elever kan uppfattas
olika beroende på personlighet, funktionsvariation eller kulturell bakgrund eller vem
det är som gör bedömningen.
En elev med ADHD eller autism kan ha svårare att följa regler trots att eleven arbetar
hårt och utvecklas kunskapsmässigt….Ska det verkligen påverka elevens framtid?
Vi behöver fler vuxna som bygger relationer och inte fler betyg som riskerar att
stämpla våra barn. Samma parti vill ge skolor möjlighet att införa skoluniformer och
klädkoder, men ingen forskning visar att skoluniform i sig höjer kunskapsresultaten.
Däremot vet vi vad som faktiskt gör skillnad:
- Tidiga stödinsatser,
- Mindre undervisningsgrupper där behoven är stora,
- En ökad personaltäthet i skola och förskola,
- En tillgänglig och fungerande elevhälsa.
Att diskutera skolkvalitet utifrån klädval eller ordningsregler när skolan saknar
grundläggande resurser för att ge alla barn det stöd de har rätt till är lika framåtlutat
som att byta gardiner i ett brinnande hus.

Förslag finns även på att införa "No Excuses"-skolor med längre skoldagar, fler
tester, strikt disciplin och i vissa fall skoluniform. Skolan ska självklart ha höga
förväntningar, men svenska skolan bygger också på delaktighet, tillit och
professionella lärare. Risken med en modell där disciplin blir överordnad är att elever
som behöver stöd istället möts av sanktioner. Barn lär sig bäst när de känner sig
trygga, inte när de känner sig kontrollerade. Ändå handlar manifestet betydligt mer
om elevens skyldigheter än om skolans möjligheter.
Samma tankesätt återkommer i KD:s förslag om ekonomiska förmåner kopplade till
barnafödande, ni vet förslaget gällande ”kläm ut en unge och få en peng för det”.
Men människor väljer inte att skaffa barn därför att staten erbjuder en ny
engångssatsning i form av ekonomisk förmån. Familjerna gör det när de känner
framtidstro och en långsiktig trygghet. När de har ett arbete, en bostad, en
fungerande förskola, en bra skola och en sjukvård de kan lita på.
För oss socialdemokrater är skolan ett av samhällets viktigaste verktyg för jämlikhet.
Det innebär att vi ska ställa höga krav. Precis som det även innebär att samhället
måste ta sitt ansvar. När ett barn inte lyckas ska fokus ligga på vad vi vuxna kunde
ha gjort bättre.
Det är skillnaden mellan en politik som främst vill kontrollera barn och en politik som
vill ge varje barn möjlighet att lyckas.
Sverige behöver fler lärare, fler vuxna i skolan, en starkare elevhälsa och tidigare
stödinsatser - inte fler symbolreformer.
Barn blir inte framgångsrika för att vi ställer fler krav. Barn blir framgångsrika när vi
ger dem rätt förutsättningar att möta höga krav.
Den elev som har svårt att läsa behöver inte fler etiketter – utan en skicklig lärare
med tid att hjälpa.
Den elev som mår psykiskt dåligt behöver inte hårdare retorik – utan en kurator eller
skolsköterska som har tid att lyssna.
Den lärare som varje dag gör sitt yttersta behöver inte fler administrativa uppgifter –
utan bättre förutsättningar att undervisa.
Skolan blir inte bättre för att vi pratar hårdare om den - den blir bättre när vi
investerar i den.
Erika Howcroft (S)
Bildningsnämndens 2:e vice Ordförande