Ungas psykiska hälsa är hela samhällets ansvar

Den 4 september uppmärksammas Dagen för ungas psykiska hälsa. Det är en dag
som borde få oss alla att stanna upp.
För hur mår egentligen våra barn och unga?
Vi möter barn och unga både genom vårt engagemang i Rädda Barnen och genom
vårt politiska arbete som socialdemokrater. Bilden är tydlig: många unga bär på en
oro och stress som vi vuxna måste ta på större allvar.
Det kan handla om skolstress, ensamhet, mobbning, ekonomisk utsatthet, utsatthet
på nätet eller en känsla av att inte räcka till. För vissa handlar det också om att inte
känna sig accepterad för den man är. Oavsett orsaken ska inget barn behöva känna
att det står ensamt.
Det är lätt att säga att barn och unga ska lära sig att hantera stress, sätta gränser
och ta hand om sin psykiska hälsa. Men vi måste också våga ställa en annan fråga:
Vilket samhälle är det vi ber våra barn att hantera?
Ett barn som oroar sig för familjens ekonomi behöver inte fler råd om mindfulness. En
ung person som utsätts för mobbning behöver inte höra att hen ska ”inte bry sig”. Ett
barn som mår dåligt behöver vuxna som ser, lyssnar och agerar.
Därför är psykisk hälsa också en politisk fråga.
Som socialdemokrater tror vi på ett samhälle där förebyggande arbete prioriteras.
Det betyder en skola med tillräckliga resurser, en stark elevhälsa och vuxna som har
möjlighet att upptäcka när ett barn börjar må dåligt. Det betyder att barn och unga
ska kunna få hjälp tidigt – innan problemen har hunnit växa sig stora.
Men det handlar också om något större: om barns rätt till trygga uppväxtvillkor.
Rädda Barnen har länge pekat på hur ekonomisk utsatthet påverkar barns liv. Att inte
kunna följa med kompisarna på aktiviteter, att behöva avstå från fritidsintressen eller
att ständigt känna oro för familjens ekonomi kan påverka både självkänsla och
psykiskt välbefinnande.
Därför måste kampen för ungas psykiska hälsa också vara en kamp mot
barnfattigdom, ojämlikhet och utanförskap.
Vi behöver fler trygga vuxna runt våra barn. Vi behöver fritidsverksamheter där alla
har råd att delta. Vi behöver en skola där varje elev blir sedd. Och vi behöver en
välfärd som finns där när livet blir svårt.
Framför allt behöver vi vuxna bli bättre på att fråga – och på att lyssna.
”Hur mår du?”
”Vill du berätta?”

Jag finns här.”
Det kan verka som små ord. Men för en ung människa som känner sig ensam kan de
vara början på något stort.
Den psykiska hälsan bland unga är inte bara de ungas ansvar. Det är vårt
gemensamma ansvar.
Som föräldrar, medmänniskor, föreningsaktiva och politiker måste vi göra mer för att
varje barn ska få känna trygghet, tillhörighet och framtidstro.
För varje barn har rätt till en barndom där det finns plats att vara barn.
Varje ung människa ska kunna se fram emot sin framtid och känna: Det finns en plats
för mig här.

/Erika Howcroft och Zenitha Nordfjell